Den sverigedemokratiska välviljan

Jonathan Littells roman les Bienveillantes handlar om SS-officeren Maximilien Aue, en intellektuell doktor i juridik och tillika aktiv nazist och psykopat som dödar sin far. Fast han dödar fler än sin far, han deltar i massmorden av judar, kommunister och zigenare också. Boken bjuder på 900 sidor fantastisk läsning. Den är utan tvekan det bästa jag läst i år. Främst fascineras jag av våldet. Av hur lång tid det tar att bygga upp en infrastruktur och byråkrati för ett folkmord. I ett tidigt skede i boken avrättar SS-männen 50 000 judar genom att skjuta dem. Det är oerhört att svårt att förstå. Hur man hittar en skreva en bit från staden, ber var och en av offren att lägga sig ner ovanpå de redan avrättade. Beväpnade med pistoler och gevär skjuter SS-männen fångarna en i taget. Det går inte bra; människor i de undre lagren avrättas inte ordentligt, soldaterna hör skrik, börjar skjuta besinningslöst, hela tiden är allt nära att upplösas i kaos. Man förstår varför man senare blev tvungen att bygga förintelseläger. Även om det finns en ideologi, överordnade och en byråkratisk apparat som påtrycker individen handlingarna blir folk så traumatiserade av att mörda att skadorna att situationen blir ohållbar.

I en annan situation pratar huvudkaraktären med en fångad sovjetisk partifunktionär. Denne tror på kommunismen och accepterar Aue’s försök att hitta en gemensam nämnare hos sovjetkommunismen och nazismen: de båda ideologierna försöker lösa sociala problem med våld. I sovjetkommunismens fall försöker man inte utplåna klasskillnaderna, utan utrota dem. Borgarna ska dö, helt enkelt. Nationalsocialismens praktik grundar sig på att man på vetenskapliga vägar ska hitta sociala grupper som är mer benägna att vara ett hot mot staten än andra. Om statistiken visar att en etnisk grupp i den tyska staten i högre grad än andra tyskar begår brott ska man ägna sig åt vad som idag kallas en pre-emptive strike. Naturligtvis är detta bestialiskt, självklart antidemokratiskt (både ur ett konservativt, liberalt och socialistiskt demokratiperspektiv) och tveklöst fullkomligt ovetenskapligt. (Ett av mina favoritpartier i boken är när Aue samtalar med en lingvist om rasbiologin som vetenskapsfält. Det tar bara två sidor att konstatera att den är helt värdelös, såklart. Ändå fortsätter Aue att agera utifrån den, trots att han anklagar sig själv för att utgå från en vetenskaplig standard som knappt håller medeltida standard.).

Men det är inte för att den kan argumenterar för att nazism är dålig som boken är och blir intressant. Vill man förstå det kan man lika gärna läsa en skoluppsats skriven av en mellanstadieelev, det går snabbare. I det ovanstående trasslet är det just våldsaspekten jag tycker är intressant idag.

I Norge gick en steroidpumpad psykopat lös på ett ungdomsläger och försökte spränga ledande politiker. Det är svårt att förstå. Utifrån les Bienveillantes universum är det tydligt att det handlar om en psykopat; friska människor utför inte den här typen av våldsdåd. Breivik har helt tydlig accepterat att våld är en lösning på sociala problem. Att han utför den här typen av handling kanske förklaras av att han är psykiskt sjuk. Men varifrån kommer den ideologi vars bödel han blir? Det stoff som han förvandlar till något farligt när han tar sig rätten att bruka våld, att döda.

Ingen står utanför sin tids strömningar och jag tror att Breiviks handling blir omöjlig om det inte finns en ideologi som skuldbelägger kollektiv, som säger att man bör sätta in åtgärder mot människor som är oskyldiga, men potentiella hot innan de gjort sig skyldiga till något.

Detta gör att politiska aktörer blir skyldiga att ta avstånd från argumentationer där man skuldbelägger grupper. Det gäller alla radikala partier. Varje gång Fi! Misslyckas med att föra fram sitt budskap och tolkas som anti-manligt finns möjligheten att någon individ ska överskrida den tunna linjen och försöka lösa sociala problem med våld. Vänsterpartiet och socialdemokraterna riskerar samma sak. Men jag tycker att de ovanstående partierna ändå tydliggör sina ståndpunkter. Men hur är det då med SD, höger-radikalerna. Ni får en uppgift av mig: Hitta passager där SD skuldbelägger grupper på sin hemsida:

De senaste decennierna har Sverige tagit emot allt för många människor på allt för kort tid. I många fall mångdubbelt fler än våra grannländer och invandringen till Sverige fortsätter att ligga på rekordhöga nivåer. Denna ansvarslösa politik har gjort att det ständigt skapats växande utanförskapsområden runt om i landet. Områden som när de byggdes betraktades som fina medelklasskvarter har förvandlats till segregerade områden där arbetslösheten och brottsligheten är hög.

För att komma tillrätta med detta menar vi att Sverige kraftigt måste begränsa invandringen. Nivån måste ligga på en sådan nivå att de invandrare som invandrat till Sverige ges möjlighet att anpassa sig till det svenska samhället. Genom åren har vi sett politiker från de andra partierna anslå många miljarder till olika integrationsprojekt. Ingenting har hjälpt. Det finns nämligen ingen integrationspolitik i världen som hjälper om problemen fortsätter att förvärras med fortsatt massinvandringspolitik.

Vi vänder oss emot det multikulturella samhällsbygget då det förutsätter splittring, utanförskap och även kräver att vi i Sverige ska anpassa oss till andra kulturer. Utgångspunkten måste vara att de som invandrar till Sverige ska anpassa sig till svensk kultur och svenska värderingar.

Man behöver inte ens en gymnasieexamen för att se vartåt de barkar. Gruppen politiker har varit oansvarig, gruppen invandrare måste anpassa sig till svenska värderingar. Eftersom SD identifierat individer som inte beter sig som man vill (problemet i ”utanförskapsområdena” är att arbetslöshet och brottlighet är hög) ska man sätta in åtgärder mot en grupp: invandrarna. Utan att veta vilka dom är eller vad de har för agenda. Det har, enligt SD inte en annan grupp: andra politiker, klarat av.

Vad händer när någon, utifrån idén att våld är en lösning på sociala problem, får för sig att verkställa SD:s politik? Det finns flera exempel: Palme-mördaren, Lasermannen, Malmö-skjutaren och nu senaste Breivik.

Titeln Les Bienveillantes är en referens till Aeschylos Orestien. Där jagas huvudpersonen Orestes av de straffande furierna. Han räddas dock av Athena, som dömer furierna att bli till Erinnyer, som på grekiska betyder ungefär ”de som vill väl” (les Bienveillantes). Dessa skonar Orestes. Jag tvivlar inte en sekund på att de flesta politiska partier vill väl. Men om radikalerna vill förvandlas från hämnare till välvilliga hjälpare måste de, som Vänsterpartiet gjorde upp med Sovjet, frigöra sig från idén att peka ut kollektiv och hålla dem ansvariga för individers potentiella handlingar. Annars riskerar de att bli framtida furiers mecenater.