Paniken

Panik! Jag sitter med en skruvmejsel i handen, letar efter något som jag inte riktigt vet vad det är. Min dator fungerar inte och jag kan inte göra något åt det. Jag har öppnat höljet och pillat på skärmen, den består av en supersmal platta som vilar mot två fötter. Den ena är avbruten och har vridits nittio grader. Ingen jag direkt kan göra något åt. Alla sladdar ser ut att sitta där de sitter (det enda jag kan göra är naturligtvis att se till att de inte trillat ur någon ingång, men vadå, det lär ju inte vara någon liten tomte som har bytt plats på dem, direkt. Eller?). Jag försöker få loss underredet för att se om någonting inuti skulle kunna glappa, men det verkar vara fastlimmat. Fläkten har levt rövare i flera månader nu, den jobbar på högvarv och datorn blir så varm att den slås av om man inte stagar upp den på bordet med exempelvis kanten av en pocketbok. Men jag kommer inte åt fläkten. Därinne kan det nog ha fastnat nån liten tomte, eller så kan något ha byggt bo där. Jag får upp två luckor som visar att datorn har två hårddiskar (Varför?), och en där RAM-minnet sitter. Jag trycker lite på dem. Ingenting klickar. En svettdroppe faller från pannan ner på bordet. En annan från armhålan ner på höften. Jag kommer inte att kunna fixa det här. Jag har ingen aning om vad som inte funkar. Försöker lista ut var nätverkskortet sitter. Det har bara varit kontaktbart en dag av fem, på sista tiden. Sen ger jag upp, sätter ihop allting, tejpar ihop plasten kring skärmen där den är bruten. Vänder datorn uppochner och dunkar lätt på den. Lite damm virvlar ner, t-tangenten lossnar (sedan tidigare saknas å och F7. No big deal. Försöker koppla in en annan skärm. Stoppar i batteriet och trycker på på-knappen. datorn tokpiper som en C64. Tänker att om jag kunnat se vad som varit, hade det nog varit en blåskärm. Ingenting att göra åt. Ska låta någon annan titta på den, men allt tyder på att HP Pavillon dv9000 ligger i finsoporna om en vecka, strippad på det innanmäte som kan vara bra att ha. Jag gjorde kontinuerliga backsups på allt på slutet, det enda jag kommer att sakna är två sidor text, men dom kan jag nog jobba igen på några timmar. Även om sånt alltid känns jobbigt.

Jag får helt enkelt återgå till gamla Acer från -2003. HP varade bara ett år, men den var en hittedator, jag fick den av brorsan när den börjat bete sig skumt. Jag gillar Acer. Den har 256 meg RAM och jag har aldrig installerat om Windows så det tar tio (sic!) minuter från att jag slagit på datorn, tills att det går att öppna ordbehandlaren. Den har dock en dammfångare ovanför tangentbordet, som Tommy alltid skrattar när han ser. Och när jag tänker på Acer, känner jag lugn.

Missförstå mig inte nu, jag gillar nya saker. Jag gillar när det är helt och rent och ytorna blänker på teknik, när saker går snabbt och fungerar. Men vete fan om jag inte gillar gamla saker mer. Som min gamla mobiltelefon "Maskinen", som var en orange klump med en av markandens första BETA-mobilkameror. Jag tog tre bilder med den; en på Björn, en på en katt, en på Väja-fabriken. Det går inte att se någon skillnad mellan dem. Eller mina nuvarande högtalare; man måste dunka volymdosan i bordet eller fönsterkarmen eller Bibeln för att den ska hålla en fast volym i mer än tio sekunder. Eller fjärrkontrollen jag har, som man bara kan använda på högst två decimeters avstånd.

Det känns bohemiskt på nåt sätt, och befriande. Som när jag och Tommy rullar fram på Kramfors gator i hans bil och bränslefiltret bara hostar i bensin ibland och allt rycker osh skakar.

Ska nåt i mitt liv vara skit, ska det vara sakerna jag omger mig med. Om inte annat får det mig att framstå i bättre dager. Man vill ju trots allt vara herre i sitt hus, och inte överglänsas av sin teknik.