J'irai tomber sur vos craches

Senator John McCain, även framtida republikansk presidentkandidat, har varit på resa i Mellanöstern. Såhär säger han under ett besök i Israel:

- Om Hamas och Hizbollah lyckas här så kommer de att lyckas överallt. De är inriktade på att utrota allt som USA, Israel och västvärlden tror på och står för, sade McCain, som också utnämnde Iran till "ett hot i regionen" som med säkerhet "vill skaffa sig kärnvapen".

Även om McCain verkar ha en sundare syn på utrikespolitik än George Bush, är det lite obehagligt (men föga förvånande) att han inte verkar företräda någon ny syn på situationen i Mellanöstern. Och vad är det egentligen Israel står för, som är så väldigt väst-världen?

Jag har försökt fördjupa mig i de mänskliga rättighterna under den senaste tiden, som ett teoretiskt, fast ramverk för vad som är okränkbart i livet. Och nför varje punkt jag ser på deklarationen framstå Israel som mer obehagligt. Kolla på de här två, till exempel:

Article 13.
(1) Everyone has the right to freedom of movement and residence within the borders of each state.

(2) Everyone has the right to leave any country, including his own, and to return to his country.

Article 9.
No one shall be subjected to arbitrary arrest, detention or exile.

Fast å andra sidan var det ju FN självt, som bestämde sig för att skapa staten Israel. Hur väl rimmar de med den mänskliga rättigheterna? Eller den Westfaliska suveränitetstanken?

Hej, jag kommer från ett efterblivet dialektområde

Mississippi kan vänta

När jag ändå stått som en idiot-japan och fånigt riktat kameran mot ett laserhelvete kan jag ju lika gärna lägga upp en bild.

I går var det rave på verket bakom Hamnmagasinet. Trånga gångar och luftfuktighet som slår och luktar mot en när man närmar sig dansgolvet. Alla fester utan slut är bra, man hushåller liksom med krafterna då. Märkligt var att jag, när jag stod där klockan fyra i morse och ruskade av mig lite danssvett, la jag märke till att de som var kvar var gamlingarna. Från att ha varit omgiven av drivor av unga människor i färgglada kläder och med babyhull på kinderna fanns plötsligt kring mig bara tokdansande nästan-trettio-människor vars babyhull hade halkat ner till magen.

Jag har märkt det förut. När man är färsk-ung vill man ju supa och hångla och det snabbt. Då orkar man ju inte förbi tvåslaget. När man blivit mogen-ung hushåller man bättre med krafterna. Paolo Maldini springer ju inte på idiotbollar, om man ska göra fotboll av det hela. Krog-stamina är något man övar upp (i brist på bättre saker att göra).

En sak som är rolig med färsk-ungdomarna är att de kommunicerar så friskt med okända. Det kom fram en kille till mig och sa att jag liknade Sylar från Heroes, igår. Trots att jag avfärdade honom genom att skrika i hans öra att jag är mest lik Arash Bayat i GIF Sundsvall och att han nog blandade i hop dem, fortsatte han att prata med mig. Jag pratar aldrig med folk jag inte känner när jag går ut. Eller, jo, förresten. Det satt en kille och göttade sig med en kaffetermos vid tretiden på natten igår. Så jag frågade om jag kunde få en slurk. Fast det räknas nog inte riktigt som "samtal".




Hundra cyber-dollar till den som känner igen fötterna. Tips: De har dansat på nästan alla Umeås dansgolv. Förutom Dragonen, kanske.

Ett kärt återseende

Jag hade inte förstått det förrän idag. Att jag verkligen saknat grammatiken. Jag blev faktiskt lite förvånad, även om jag lagt ner min gamla åsikt att grammatik är tråkigt och meningslöst. Förvånad över att jag tycker att det är så spännande, men ändå är så dålig på det.

Jag satt och analyserade lite poesi och blev skrämd av att jag inte kunde ta ut satsdelarna i "Molnen spricker aldrig upp.". Subjekt-predikat föll ju på plats ganska snabbt, men sen? Var tvungen att springa ner i universitetsbiblioteket och leta upp Maria Bolinders "Funktionell svensk grammatik". Bestämde mig för att "aldrig upp" var ett adverbial (hade jag inte kollat, hade jag gissat på adjektivattribut).

Och sen flöt diktanalysen på, jag ångrar verkligen att jag slarvat så mycket med grammatiken i mitt liv. Och särskilt att jag sett den som en motsats till kreativt skapande skrivande och läsande.

För det är ju den mest höglitterära delen av litteraturen, poesin, soml igger närmast grammatiken. Om du inte har basic kunskaper om grammtik och metrik är du sämre på att läsa (och kanske på att skriva) poesi. Så enkelt är det. Poesin befinner sig, sedan centrallyrikens inträde, hela tiden på gränsen till den misslyckade förklaringen. Dess roll är att förklara för oss eller för andra, det vi inte själva kan förstå (eller förklara). Det innebär att du, när du läser, måste vara uppmärksam på varje detalj, semantiskt och grammatiskt koppla ihop varje strof. Annars kommer du aldrig sådär nära, som man vill komma.

Sen kan man ju även nöjesläsa poesi. Det går också bra.

Tillägg/anmärkning: Det är tur att jag bloggar, så att jag interaktivt kan ta med folk på den här rafflande, spännande resan som min vardag erbjuder.

Det är nåt konstigt med min kropp. Den är fast i ett tillstånd av nervositet. Jag svettas, darrar, tappar saker. Har svårt att koncentrera mig, glömmer bort. Det är nästan som om den vill säga något. Jag fattar inte vad. Jag är inte kär, för känslan kommer inte framifrån. Och jag känner ingen ångest, det är ingenting som jagar mig bakifrån (intressant att dessa var de första orsaker jag kom att tänka på). Jag känner mig lite som jag tänker mig att Moses kände, när han började profetera.

2 Mos 4:10
Mose sade: "Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt."

2 Mos 4:11
Herren svarade: "Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? (2 Mos 4:12)Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga."

2 Mos 4:13
Men Mose vädjade: "Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill."

Inte så att jag tror att Gud talar med mig, eller att jag tror att jag kommer att få skägg och börja profetera. Utan att jag är helt oförstående för vad min kropp vill mig. Man kanske får hitta på nån slags självuppfyllande profetia.

Om jag inte vore jag...

skulle jag vilja vara en tjock centraleuropeisk rappare med fula färgglada kläder och förkärlek för buskis.

Sökord, 080305

Det är väldigt roligt att se med hjälp av vilka sökord folk hittar hit till trattblogg. Om man söker efter nåt och vill gå längre än till wikipedia-länken är det lika bra att gå till biblioteket. För annars hamnar man alltid på nån slags blogg där nån orådig jävel håller på och orerar. Så blev det för personerna nedan. Roligt är att det alltid surfar in folk här, som är intresserade av stringtrosor. Jag skrev om stringtrosans död för ett år sen och sen har folk gång på gång snubblat in här. Om det var något jag inte trodde att det rådde Internet-brist på, var det stringtrosor. Nån verkar även ha surfat in här i jakt på "nakna bröst". Han/hon måste ha blivit besviken.

Jag kan vara lite rolig på söksträngarnas bekostnad, men ska sanningen fram, är den nog att det som står här under är lite vad jag är, åtminstone om Internet får döma mig.

3 7.14% birger norman
3 7.14% platsbanken
2 4.76% hur vanligt med stringtrosa
2 4.76% frånöskolan
2 4.76% jon bergström
1 2.38% voynich manuskript
1 2.38% bio kramfors
1 2.38% sjul sjulsson
1 2.38% katt urinering säng
1 2.38% vad finns i mascara
1 2.38% stringtrose
1 2.38% mytisk kung namn tta
1 2.38% stringtrosans historia
1 2.38% tjejer med vältränade ben?
1 2.38% dem eller dom stavregler
1 2.38% lyrikvännen
1 2.38% särskilt boende i kramfors
1 2.38% kramfors raggare
1 2.38% bio i kramfors
1 2.38% simhall var i stockholm
1 2.38% nozinan svenska
1 2.38% gaddafi
1 2.38% kollektiv-tv
1 2.38% kristendom onani
1 2.38% internet kommunism öst
1 2.38% keyboard bokstäver arabiska
1 2.38% tunnhåriga killar
1 2.38% stringtrosor debatt
1 2.38% ishockeyhallar
1 2.38% nakna bröst
1 2.38% bio kramfors

Platsbanken

Jag tänker mig att jag kommer att känna mig vuxen den dag det gått ett år utan att jag surfat Platsbanken-annonser. Nu sitter jag här och lyssnar på "Those Dancing Days" och känner att "Hey! Dom där är ju ungefär som jag." Dom letar säkert också sommarjobb på Platsbanken och väntar på att det ska bli varmt så att man kan bli high on life bara av att gå utomhus.

Jag vill tillägga att jag absolut redan är vuxen. Jag har varit vuxen länge, jag kan betala räkningar och bete mig i samhället och ibland tillför jag till och med litegrann. Det där med vuxenhet har ju väldigt lite att göra med att byta ut sin hood mot ett par chinos. Vuxenhet har ju mest med ansvar att göra. Och eftersom jag mest har mig själv att ta ansvar för är det ju inte så svårt. Jag är inte så krävande.

Men så åter till Platsbanken. Det är alltid lika tråkigt att hänga runt där och se alla jobb som man vet att man inte kommer att få. Och då sätter jag ändå ribban ganska lågt.

Tjänsten som turistinformatör i Kramfors till exempel. Den söker jag jämnt. Det vore roligt ifall de arkiverade alla ansökningar, så att man kunde se min akademiska poäng fortplanta sig, utan att leda någonvart.